Hannah Bee

Vad gör du
när jag inte ser?
Vad döljer du
när jag frågar?
Vad säger du
när jag inte hör?
Vad gömmer du
innan jag råkar
hitta något?

Alla är så rädda för allvaret,
som om man måste samla poäng
genom att skratta många gånger
eller genom att vara en av de roliga
som om livet vore en dålig amerikansk komedi
kvicka repliker och vita tänder.
Alla dessa flin, dessa tillgjorda skratt
allt detta flams och trams
alla dessa skämt och roliga komentater.
”Han är slängd i käften”, brukade mormor säga.
Det är idealet nu: att vara slängd i käften.
Så samlar man poäng.
Allvar ger noll poäng. Tystnad ger noll poäng.

Och alla är så rädda för att bli vuxna.
Förritiden var man barn,
sedan hände något och så var man vuxen
man gick ut skolan eller konfirmerades
och sedan var man vuxen
sedan var man en av de vuxna
och barnen såg på de vuxna,
barnen visste hur det skulle bli att bli vuxen,
barnen ville det.
Nuförtiden är det ungdomen som regerar,
barnen vill bli som ungdomen,
de vuxna vill bli som ungdomen
lyssna på samma musik, klä sig i samma kläder,
se samma filmer,
tycka och tänka som ungdomen...

Jag skrev ett långt inlägg, men klantade mig så sidan började söka på ordet "han" på Wikipedia,
och när jag backade hade allt jag skrivit försvunnit, så klart. Nu orkar jag inte skriva om.

Har tänkt på en sak. Jag skriver och säger oftare "saknar" än "längtar"... Varför? :/

Som rubriken kanske avslöjar så är det där jag har hållit hus de senaste dagarna.
Nu är jag dock hemma. Skönt! Men det var riktigt trevligt där vissa stunder. Många
kunder,  fast inte lika många som om jag hade haft dagspass antar jag. Sålde jolt
i D-hallen mellan 00 och 08 nämligen... Sista dagen (efter kl 08) var riktigt ovärd.
Allt gick fel, förutom när jag lootade (utan skor) och hittade några hundra kronor :)

Hur som helst, det var en upplevelse att vara där som crew den här gången!
Träffade några gamla vänner, och hittade några nya. Saknar dem redan. Hehe,
DHS09 nästa?

Jag med blå clip-on typ :)

 

Widdy med en... Freez i handen. Det här är på tåget dit.

 

Lite lasershow vid invigningen av eventet :)

 

Utsikt över ett hörn i D-hallen övanför Joltbåset där jag jobbade. Där är jag, haha!


Joltflak i massvis. Finns sjuka bilder på Joltpallarna... fanns typ extremt mycket Jolt.


En vän som hängde vid vårt bås alldeles för lite, men ändå. Jag och Smirnof på bilden.

Jag pallar inte att komma tillbaka till noll, skoja inte! Det här känns ganska jobbigt.

Men snart ska jag träffa Cajsa, Anna och Agnes och fika lite. Hoppas det tröstar.

 

Härligt i alla fall med en ledig fredag, och nästa fredag, sen vet jag inte.

Jag saknar alla på jobbet så himla mycket bara för att jag vet att det kommer ta slut snart.